Kennedy Space Center

Höjdpunkten på min semester I Orlando USA var givetvis Kennedy Space Center. Det var en total frossa i rymdhistoria. 
Här fick jag se alla dom stora raketerna som USA har tagit fram genom åren. Jag klev in i en rymdfärga och kände att pulsen ökade när jag gick längs dockningsrampen till Apollo raketen. 
Jag fick även se simulationer av uppskjutet och landningen från dom där magiska dagarna 1969. Jag fick till och med röra Månen!

Apollo 11
Här står jag framför en kopia av den raketen som förde den första människan till månen. Det syns rätt så tydligt på bilden att den är enorm! Jag har använt vidvinkel för att få med hela. 

Apollo 11
Här står min bror framför en annan kopia som var uppställd inne i en hall. Den var delad i dom olika stegen. På det viset så fick man även en uppfattning om hur svårt det måste vara att konstruera en sådan enorm "maskin" som både ska ha precision, styrka och att det hela ska gå att dela på utan svårigheter.  

Månlandaren
Här hänger månlandaren i taket. Vi tog en fika under den och käkade "Kycklingfingrar"

Månbilen
Den ser inte så säker ut! Men man slår sig kanske inte så hårt om man krockar på månen. 

Månen i min hand!
Närmare än så här kommer jag nog aldrig månen! Inuti monter låg en liten bit av månen. Sammanlagt så tog dom hem över ett ton mångrus och sten. Jag trodde man kunde köpa en bit men tji fick jag!

Rymdfärjan
Här står min far och bror framför rymdfärjan. Man fick gå in i den och kolla på lastrummet och cockpiten. Den var mycket större än vad jag hade föreställt mig (den också)

In Memorial
På den här minnes plattan så är alla namn inristade på dom som har offrat sig för mänsklighetens framsteg i rymden. Må dom vila i frid.

Mars Rover
Här är en kopia av den Mars bilen som ska landa på Mars någon gång i Januari 2004. Den är ungefär lika hög som en människa. Dess kameror är konstruerade så att det ska påminna om mänskligt seende. Det ska bli väldigt spännande att se bilder från den.

Scrabble
Ja så var det då till sist den där Mars raketen. Det var en mäktig känsla att stå där med ett par tusen personer på en pir och se raketen upplyst av ett par enorma strålkastare.

Det var lite av en folkfest och alla var trevliga och vänliga. Jag snackade en del med en kille som var anställd av NASA och han hade full koll och kontakt med dom i uppskjutnings centralen. När det återstod ett par minuter så börja mina händer skaka så att jag var rädd för att jag skulle tappa ner videokameran i vattnet!

Helikoptrar surrade i luften och patrullbåtarna körde fram och tillbaka vid hamninloppet. Folket runt omkring dämpade sig och någon började räkna ner. Killen från NASA sa plötsligt att det inte blev något en båt hade tagit sig in på området! Nu skulle vi få vänta i ca 40 minuter till nästa försök. Ett stort AAAAAAAA hördes över hela piren. 

Tyvärr så blev det inga fler försök den kvällen. Vädret blev allt sämre så det var bara till att traska hem. Då viste jag inte att även nästa dags uppskjutning inte skulle bli av och inte nästa och nästa heller! När den väl kom iväg så var det 14 dagar efter schemat. Tänk om den där båten aldrig skulle ha kommit fel.....

Min bild

NASA bild